SE.ER Vindkartering 140m (2011)

Den nationella vindkarteringen är en kartläggning av vindförhållandena i Sverige genom en modellberäkning av vindhastigheten. Den senaste vindkarteringen togs fram år 2011 enligt MIUU-modellen och de metoder som har utvecklats vid Uppsala universitet. Vindkarteringen är gjord med en matematisk-fysikalisk modell (MIUU-modellen) som beskriver tillstånd i atmosfären såsom vindhastigheten. Modellen bygger på stor mängd grunddata och modellberäkningarna baseras på 192 modellerade fall av väder samt olika vind- och temperaturförhållanden som vägs samman. Resultatet har sedan analyserats statistiskt ur ett långtidsperspektiv för att göra årsklimatet representativt för en 30-års period. Upplösningen i denna vindkartering är 0,25 km2 vilket ger större variationer och upplösning i terräng och vindhastighet än tidigare vindkartering, trots detta förekommer det fortfarande variationer i terrängen vid mindre skala. Dessa variationer påverkar vindhastigheterna lokalt, men förbises av modellen på grund av vald upplösning. Detta betyder att lokala variationer och mer komplex terräng därför inte syns i vindkarteringen, vilket kan innebära att såväl högre som lägre vindhastigheter i praktiken förekommer. Det bör noteras att denna modellberäkning av årsmedelvinden är schablonkorrigerad avseende nollplansförskjutningen för att kunna ange höjd ovan mark. Nollplansförskjutningen är normalt cirka ¾ av vegetationens höjd, vilket i denna vindkartering innebär 15 meter. Denna datamängd och metadata tillhandahålls åt Energimyndigheten av Länsstyrelserna genom datavärdskap. Information om datamängden och metodik finns på Energimyndighetens sida: http://www.energimyndigheten.se/fornybart/vindkraft/planering-och-tillstand/vindkraftsplanering1/nationell-vindkartering/