KK1-0061 - Grai lagawn ai ma yan nu a lam (The lazy son) with English translation
收藏Research Data Australia2024-12-14 收录
下载链接:
https://researchdata.edu.au/kk1-0061-grai-english-translation/1541577
下载链接
链接失效反馈官方服务:
资源简介:
Translation (Rita Seng Mai) The story is about a mother and her lazy son. Once upon a time, there was a widow who had a son in a village. He was so lazy that he didn't want to work. He was sleeping and lying down on the bed all day. He relied on his mother too much. His friends called him, "Let's go fishing over there." But he didn't go there with his friends. He said, "No, I don't know how to catch fish." There was a fishing basket that his friends used for fishing. He saw that and made that kind of basket. People used it to catch fish, but he put it between the branches of the tree. He put some grains in it too. The next day, he thought there would be many fishes in the basket. But there was none. There was a white egret in the fishing basket. So, he took it out of the basket. And he said, "An egret, go to my house. My house is on the outskirts of the village. Tell my mother to cook half of your meat for today and dry another half of your meat for tomorrow." He let the egret go. The egret was relieved, "I am free now. I will not be killed." Then, it flew away. The lazy boy went back home too. When he arrived home, he asked his mother, "Mom, I told the egret to tell you these words. I told it, "Tell my mom to cook half of your meat for today and another half for tomorrow." Didn't it come to you and tell you about it?" His mother said, "My son, how come the egret flew to me to get killed? It won't come! You need to kill it first and bring it home so that I can cook it for you. You are such a stupid boy." He replied, "Okay then. I will kill anything I get." The following day, he went to the forest to find the egret. He saw white mushrooms attaching to the tree trunk somewhere in the forest. Then, he thought, "This would be the egret I lost yesterday." He picked a branch up and beat those mushrooms. All the mushrooms were beaten up into pieces. He brought them home and said, "Mom, look! You said I had to kill them first. So, I did." The mother saw the pieces of mushrooms and said, "My son, these are mushrooms. You can't smash them into pieces. Use a knife and cut its stem. If you smash them all, we can't eat them." The next day, he took the knife and went to the forest. There was a beehive covered by snow on a tree. It was all white because of the snow. He saw it, so he took his knife out and cut it as his mother said. The bees were coming out and stinging him. He barely cut the hive down and took it home. Some bees were still stinging his hands. When he arrived home, his mother said, "My son, that is a beehive. You shouldn't cut it with your knife. You have to smoke them. They have stung you because you cut the hive. See! There is the queen bee." The next day, he lit the bamboo torch and went into the forest again. He saw a deer sitting down. Then, he tried to burn the deer. The deer was shocked and kicked him. And it ran away into the deep forest. He came back home and told his mom, "Mom, you told me that I had to smoke it. So, I did. But it kicked me hard and ran away. It looks like a deer. It was lying down on the grass. When I tried to burn it, it kicked me hard. Now, my hands and legs are hurt. You are wrong, mom." He pissed off. His mother told him, "My son, that is an animal. You can't burn it. Don't you even know that? You are so stupid. Thanks GOD, that it didn't kill you." Everything he did was wrong. So, his mother said, "Don't do anything from now on! Everything you do is not right. You should just spend your life at home. I don't know what to do for you too." She felt disappointed. Many years later, she died. The lazy boy had to spend his life with lots of troubles. This is the end of the story. Transcription (La Ring) Ndai gaw ya na gaw grai lagawn ai ama yen nu a lam. Kahtawng langai mi kaw ma langai mi sha lu let gaida tai ai gumgai yen nu nga ai da. Ma dai gaw grai lagawn la sha ma grai lagawn kanu tam jaw ai sha sha shani tup tup yup nga. Kanu shadu jaw ai sha sha nna grai lagawn ai ma langai mi nga ai da. E manang ni gaw "E manang wa e nga hkwi sa ga lo wora hkaraw nga grai nga ai nga nga sa hkwi ga" ngu yang shi gaw nsa ai da. "E ngai nga nchye hkwi ai nga nhkwi ai" ngu nsa ai. Raitim wora manang ni nga hkwi ai kaw lang ai "Myu" ngu ai arai aka nga hkwi ai baw aka Myen ni gaw "Myu" nga ai Jinghpaw ni gaw "Arit" ngu baw kun hpa kun ka rai nga ng ahkwi ai baw lang ai gaw mu na she grai lagawn ai raitim dai baw gaw galaw sai da. Dai nga hkwi ai baw ka gaw galaw na she masha ni gaw nga she sa hkwi sha ai baw ka re ai hpe she shi gaw hka de gaw nsa na she htaw hpun kabrang langai mi kaw sa mara da ai da. Ashat ma shan nu shadu sha ai shat kachyi mi bang di hpun kabrang kaw sa mara shachya kau da yang gaw hpang lani mi din yang sa yu yang gaw "Nga grai rawng na sai" ngu sa yu yang nga gaw nrawng ai da. Hka u langai mi rawng nga la na hka u ahpraw re langai mi rawng nga la jang she u dai hpe sa shaw la. Sa shaw la na she sat mung nsat kau ai wa she shaw wa na she "E hka u e nang wa su. Wa na htaw annu a nta gaw mare makau kaw re. Mare shingnawm kaw re. Nang wa nna achyen mi hpe gaw dai hpawt na matu shadu, chye mi hpe gaw jahkraw tawn hpawt de hkan e sha na matu tawn da di na da ngu na nu hpe wa tsun yaw" ngu na she dat dat na rai re nga. Dai yang hka u gaw "Ya chyawm ngai a asak lawt lu lam rai sai pyen mat wa sana re" ngu pyen mat wa hprang rai mat wa yang shi gaw hkan nang wa sai da. Hkan nang wa na she nta kaw du wa kanu hpe "Ya dai hpawt sha na matu hka u hpe shadu ngu sai le. Hka u hpe chyen mi dai hpawt shadu chyen mi hpawt de hpra hpawt sha na shadu ngu na hka u hpe htet dat sai le nwa tsun ai i npru wa ai i" hkap ngu yang she "Ga ma e hka u wa mi gaw nang nsat ai gaw hparai si na rai ngai kaw mung shi mung si na matu gaw nwa ai goi. Gayet sat nna la wa ai baw re le shaloi she sha mai ai baw rai yang me nang gaw nyan nrawng nga ai gaw. Ngai kaw hka u nwa ai law" ngu. Rai jang gaw "Umm dai rai yang ya na gaw mu jang gaw gayet sat na la wa na re" ngu she hka u dai hpe bai tam ai ngu na hpang shani bai sa mat wa sai da. Sa mat wa yang gaw mati hpun hpru mati grai tu hpra ai mi sa mu ai da. Rai jang gaw "Um ndai mani hprawng mat wa ai hka u she rai sai ndai kaw nga ai gaw" ngu na she hpun shingla hte adup adup di na she mati wa yawng gayet ayai kau na bai la wa ai da. La wa na "Nu ndai nu nang gayet adup na la wa u nga majaw ndai gayet adup la wa sai" ngu wa ya yang "E ma e ndai mati gaw gayet adup kau ai baw nre gaw. Nhtu nhkyi hte e gindai kaw kadoi di nna la wa ai baw she rai yang me. Ndai nang gayet kau jang gaw yawng ayai mat sha na nlaw rawng sai gaw" ngu. Rai jang gaw hpang shani gaw nhtu nhkyi lang nna bai sa wa sai da. Bai sa wa yang gaw lagat pa kaw she wora numri sai wan ni hkup nna ahpraw rai lagat pa wa noi nga la na rai re nga. Noi nga la jang she dai lagat dai hpe gaw shawng e kanu tsun dat ai hte maren nhtu nhkyi hte gindai kaw sa kadoi. Sa kadoi yang gaw lagat ni yawng shi hkum ting mung gawa hkrai gawa. Gawa tim kadoi di na gaw la wa ai da nta de la wa yang gaw nta kaw gaw kau mi lagat kanu kau mi gaw yat nga ta kau mi gaw nta du hkra gawa nang wa rai. Nta du wa yang gaw kanu gaw "Ndai gaw lagat she re goi ma e. Ndai baw hpe gaw nhtu hte kadoi ai baw nre ai wan shanan hte nat nna kanu hprawng mat jang la ai hpan she re me e nang gaw ndai hpe me nhtu hte sa kadoi di wa ai gaw nang hpe gawa sat kau yang kaning di na. Ya nta du hkra lagat kanu wa ai gaw" ngu. Rai jang gaw hpang shani na gaw wan shanan bai shit lang sai da. Wan shanan bai shit lang na she wo nam kaw she chyahkyi langai mi hpum nga na rai re nga. Hpum nga ai hpe she wan shanan wa sa nat dat. Sa nat dat jang chyahkyi gaw kajawng rawt nna shi hpe mung hkindit ahpre kau da di na she nam de hprawng mat wa. Rai yang kanu hpe she "Nu nang gaw awan hte nat na la ai baw re nga nna ngai wan hte sa nat yang gaw ngai hpe hkindit anyaw kau da nna hprawng mat wa ai chyahkyi she rai sam ai re lo aw chyahkyi ngu ai da. Hpa hkrung kanu rai kun ngai lagat pa zawn rai na taw nga na ngai sa nat yang gaw ngai hpe hkindit hkrai hkindit ahpre kau da nna wa mat ai. Nye ta ndai hkan e mung hpye sai lagaw ni mung gayaw sai nu nang tsun ai ga nteng ai" ngu na bai wa pawt yang she "E ma e dai gaw dusat she re goi hkrung ai rai she re goi wan hte nat ai baw nre ai. Nang wa mung mala la nan nyan kata ai kasha she rai nga ndai. Dai dusat hpe wa me nam sa nat yang gaw nam rai she re me she hprawng le rang. Nang hpe ndaru sat kau ai pyi chyeju rai nga ai" ngu na tsun yang she hpa galaw tim shi gaw dan re hkrai galaw law rai yang gaw kanu gaw "Ya kawn gaw kanang mung hkum hkawm sa ma e nang galaw ai lam gaw hpa jaw ai lam nnga ai. Dai hku hku rai na prat htum nna nga mat ai baw masha rai nit dai. Ngai mung nang hpe kaning di na mung nchye matsun sai ga re. Na prat gaw dai hku htum sai ga re" ngu na kanu mung kasha hpe myit htum nna si mat rai na ma dai mung dai hku jam jau nga mat ai nga ai kaw du mat ai rai lu ai. Rai sai maumwi gaw dai kaw ma sai. . Language as given: Jinghpaw
【翻译(丽塔·森·迈)】
本故事讲述一位母亲与她懒惰的儿子。从前,某村落里有一位寡妇,膝下有一子。此子极为懒惰,终日不愿劳作,整日卧床昏睡,过度依赖母亲。
友人曾邀约他:“我们去那边钓鱼吧。”但他不愿同去,说道:“不了,我不会捕鱼。”
友人捕鱼所用的渔篓,他见后便依样仿制。人们常用此物捕鱼,但他却将渔篓架在树枝之间,还在篓内撒了些谷粒。
次日,他以为篓内会有许多鱼,结果空空如也,反倒有一只白鹭卡在渔篓里。他将白鹭从篓中取出,说道:“白鹭,去我家吧。我家就在村郊。告诉我的母亲,今日将你一半的肉烹煮食用,另一半风干留待明日。”随后便放走了白鹭。白鹭如释重负:“我终于自由了,不会被宰杀了。”说着便飞走了。
懒惰的男孩也返回家中。到家后,他问母亲:“妈,我让白鹭带话给你了。我告诉它:‘告诉妈妈,今日将你一半的肉烹煮,另一半留到明天。’它没过来跟你说吗?”
母亲答道:“孩子啊,白鹭怎么会主动飞到我这儿来送死?它不会来的!你得先把它抓来杀掉,带回家我才能给你做着吃。你真是个笨孩子。”
男孩答道:“好吧,那我抓到什么就杀什么。”
次日,他前往森林寻找白鹭。途中看到树干上附着着白色蘑菇,便心想:“这应该就是我昨日丢失的白鹭了。”他拾起一根树枝,对着那些蘑菇猛打,将蘑菇全都打成了碎块。他带着碎块回家,说道:“妈,你看!你说要先把它们杀掉,我照做了。”
母亲看着碎蘑菇说道:“孩子,这是蘑菇啊。你不能这样砸成碎块,要用刀切开菌柄。要是全都砸烂了,我们就没法吃了。”
次日,他带着刀再次前往森林。看到一棵树上有一个被雪覆盖的蜂巢,因积雪而通体雪白。他见状,便按照母亲说的用刀去切割。蜜蜂纷纷涌出蜇他,他好不容易才将蜂巢割下带回家,仍有几只蜜蜂在他手上蜇着。
到家后,母亲说道:“孩子,这是蜂巢啊。你不该用刀砍它们,得用烟熏才行。你砍了蜂巢,蜜蜂才会蜇你。你看,这里面还有蜂王呢。”
次日,他点燃竹火把,再次进入森林。看到一头鹿正卧在地上,便试图用火去烧它。鹿受惊后踢了他一脚,随即逃进了密林深处。
他返回家中,告诉母亲:“妈,你说过要熏它们,我照做了。但它狠狠踢了我一脚,然后跑掉了。那看起来像是一头鹿,当时正躺在草地上。我试图烧它的时候,它狠狠踢了我。现在我的手和腿都受伤了。妈,你错了。”他愤愤不平。
母亲对他说道:“孩子,那是活的动物啊。你怎么能去烧它?你连这个都不知道吗?你真是太蠢了。感谢上帝,它没有把你杀死。”
他做的每件事都出错了。于是母亲说道:“从现在起,别再做任何事了!你做什么都不对,就该待在家里混日子。我也不知道该拿你怎么办了。”她感到十分失望。
多年后,母亲去世了。这个懒惰的男孩从此陷入了无尽的麻烦之中。
故事到此结束。
【转录(拉·林)】
本故事讲述一位母亲与她懒惰的儿子。从前,村里有位寡妇,育有一子。此子极度慵懒,终日不愿劳作,整日卧床昏睡,过度依赖母亲。友人曾邀约:“我们去那边钓鱼吧。”但他推辞道:“我不会捕鱼。”友人所用的捕鱼渔篓,他见后依样仿制。人们常以此物捕鱼,他却将渔篓架于树枝间,还撒入些许谷粒。次日,他以为篓中会有诸多渔获,不料空空如也,仅有一只白鹭卡在篓内。他将白鹭取出,说道:“白鹭,前往我家吧,我家就在村郊。告知我的母亲,今日烹煮你一半的肉,另一半风干留待明日。”随后放走白鹭。白鹭如释重负:“我终获自由,不会被宰杀了。”言罢飞走。懒惰男孩亦返家,到家后问母亲:“妈,我让白鹭带话给您了。我告知它:‘告诉妈妈今日烹煮你一半的肉,另一半留到明日。’它未前来告知您吗?”母亲答道:“孩子啊,白鹭怎会主动前来送死?它不会来的!你需先将它捕杀带回家,我才能为你烹制。你真是个笨孩子。”男孩答道:“那好吧,我抓到什么就杀什么。”次日,他前往森林寻找白鹭。途中见树干附着白色蘑菇,心想:“这应当就是我昨日遗失的白鹭了。”他拾起树枝猛击蘑菇,将其尽数击碎,带回家中说道:“妈,你看!你说要先将它们杀掉,我照做了。”母亲看着碎蘑菇说道:“孩子,这是蘑菇啊。你不该如此砸成碎块,应用刀切开菌柄。若尽数砸烂,我们便无法食用了。”次日,他携刀再次前往森林。见一棵树上有被积雪覆盖的蜂巢,通体雪白。他依母亲所言用刀切割,蜜蜂纷纷涌出蜇他,他好不容易将蜂巢割下带回家,仍有几只蜜蜂蜇着他的手。到家后,母亲说道:“孩子,这是蜂巢啊。你不该用刀砍它们,应用烟熏之法。你砍了蜂巢,蜜蜂才会蜇你。你看,这里面还有蜂王呢。”次日,他点燃竹火把再次进入森林。见一头鹿卧于地上,便试图用火灼烧它。鹿受惊后踢了他一脚,随即逃入密林深处。他返家告诉母亲:“妈,你说过要熏它们,我照做了。但它狠狠踢了我,然后跑掉了。那看起来像是一头鹿,当时正躺在草地上。我试图烧它的时候,它狠狠踢了我。现在我的手和腿都受伤了。妈,你错了。”他愤愤不平。母亲说道:“孩子,那是活的动物啊。你怎能去烧它?你连这个都不知道吗?你真是太蠢了。感谢上帝,它没有杀了你。”他做的每件事都出错了。于是母亲说道:“从现在起,别再做任何事了!你做什么都不对,就该待在家里混日子。我也不知道该拿你怎么办了。”她深感失望。多年后,母亲去世。这个懒惰的男孩从此陷入无尽的麻烦之中。故事到此结束。
语言:景颇语
提供机构:
PARADISEC



